Födelsedagsresa! Sista delen
På onsdagen (31 Juli) vaknade vi då upp på Hotell Du Nord i Linköping. Efter att ha avnjutit ett väl uppdukat frukostbord så checkade vi ut.
Innan vi lämnade Linköping så letade vi rätt på statyn av Tage Danielsson, stadens son.
Då åkte naturligtvis kameran fram.
Sedan for vi vidare till Bergs slussar som består av en sträcka på ca 6 km och sammanlagt 14 slussar.
Det är en del av Göta kanal, och vi såg på när båtarna gick igenom 3 slussar.
Det var helt fascinerande att se, vilket otroligt system. Här på första bilden kan ni se vad låg vattennivån är, sedan kommer nivån att fyllas upp och det går ganska fort.
På nästa bild ser ni hur vattennivån nu är lika och då fälls bommarna ner för bilarna och vägen fälls upp så att båtarna kan passera.
Sedan fortsatte vi till Kornettgården som ligger mellan Flistad och Klockrike.
Kornettgården drivs av en privatperson och han har samlat på sig hur mycket grejer som helst och så har han även tagit emot donationer. Utav alla dessa saker har han gjort ett museum allt från 1800-tal fram till 1960-talet.
Det var så otroligt bra uppdelat, och det var uppbyggt i olika miljöer.
Det fanns också ett cafe där så vi avslutade vår runda med att fika. Lars stoppade pengar i den gamla jukeboxen så under fikat kunde vi njuta av flera gamla godingar, första låten som Lars valde var ju naturligtvis "Rosen" av Arne Qvick, vad annars????? ha ha ha
Slutligen hamnade vi på Borlänge Hotell & Värdshus
På torsdagen hade vi bestämt träff med Tubbe och Mimmi så efter att vi hade ätit frukost och checkat ut så dök de upp. Vad vi inte visste var att Tubbe hade fått förhållningsorder från ett glatt gäng här hemma i Ljusdal att han skulle försöka hålla oss kvar så länge som möjligt, han skulle alltså hindra oss från att åka hem!
Mitt enda önskemål var att jag ville köpa en handväska som jag har varit ute efter ett tag och så ville jag köpa arbetsbyxor för att ha på mig när jag jobbar i trädgården.
Tubbe tog med oss till Kupolen och där köpte jag ett par lila arbetsbyxor av märket Bluewear.
Men någon väska hittade jag inte! Tubbe var väldigt angelägen om att jag skulle hitta min handväska så han tog med oss på den ena affären efter den andra där de kunde tänkas ha handväskor. Jag blev riktigt imponerad och tänkte att det var då väldans vad snäll och omtänksam han är, medan jag nu i efterhand förstår att det var väl ett bra sätt för honom för att få tiden att gå, ha ha ha.
I alla fall så ringde min syster Mariana och när hon hörde att vi sprang i affärer så ville hon att vi skulle köpa en matta till henne. Jag fick en beskrivning på hur mattan skulle se ut och sedan lotsade Tubbe oss och en stund senare hade vi köpt en matta.
Jag sa till Tubbe att jag struntar i att köpa handväskan, jag kan skicka efter en istället. Men icke sa nicke, Tubbe svarade att det finns fler affärer i Falun, sagt och gjort så susade vi iväg till Falun.
Efter lite letande så får Lars syn på en affär som heter De Ski och utanför stod en stor skylt "Desigual", ÄNTLIGEN, det var ju exakt det märket jag letade. Ändå hade jag frågat i flera väskaffärer efter det märket men ingen hade det och ingen visste tydligen om att den här affären fanns.
Så nu äntligen har jag köpt min efterlängtade Desigual-väska!!
Sedan tog Tubbe med oss till Falu gruva "Stora stöten", den hade rasat under 1600-talet och den är 100 meter djup och 300-400 meter bred.
Vi hann också med att fika två gånger och äta mat förstås.
Sedan for vi till Sundborngården där Ulrika jobbar och hälsade på innan vi for hem till Tubbe där vi skulle äta middag.
Nu hade klockan blivit ganska mycket och Lars och jag började fundera på att det snart var dags att rulla hemåt.
Men Tubbe hade ju sitt uppdrag att tänka på, dvs att hålla oss kvar. Så då kom han på den briljanta idén att vi skulle ta en promenad till Carl Larsson gården! De bor i och för sig alldeles intill den men vi hade ju knatat och gått hela dagen och man var ju ganska trött i benen och dessutom så har vi ju sett Carl Larsson gården några gånger förut, ha ha ha! Men Tubbe tyckte det skulle vara skönt med en promenad så att vi skulle bli lite hungrig tills vi skulle äta middag, vi hade ju nyss fikat med Ulrika också.
Lars och jag protesterade inte utan vi följde artigt med :)
När vi väl var vid Carl Larsson gården så tyckte Tubbe att vi skulle gå över ån, det området heter Stora Hyttnäs.
Då tyckte han att vi skulle gå en stig vid vattnet där de för några år sedan hade en utställning, Tubbe tog täten och vi masade oss efter på trötta ben :)
Utställningen bestod av en massa pianon som var utställd efter denna stig och de hade murknat sönder och vissa hade fallit omkull. Öh jaha? Vad var detta att se, ha ha ha! Stackars Tubbe försökte ju bara sitt bästa för att få tiden att gå.
På vägen tillbaka föreslog Tubbe att vi kunde sova över hos dem. Vi påminde honom att de har två katter och jag är ju allergisk...............
Så efter att vi hade ätit så for vi hem och Tubbe kunde inte göra något åt det :) Men han hade verkligen kämpat bra måste jag säga, ha ha ha, han ska ha en stor eloge för sin idérikedom!
När vi kom hem så såg allt ut som vanligt ..... utanför alltså!
Intet ont anande öppnar vi ytterdörren, något är annorlunda, men vad? Jag såg en ny färgglad dörrmatta, och en ny duk på bänken, men det var något mer som inte stämde!
Då ser vi att den nedre hallen är ommålad och hela vägen ner till källaren ! ! ! ! Det var så omtumlande och det var sååå snyggt, vi pekade och gestikulerade och lät en hel del, helt ovetande om en uppriggad kamera som skulle filma vår reaktion! Sedan kommer ett fnittrande och skrattande gäng fram ut ur vårt sovrum där de hade stått gömda! Bilarna deras hade de parkerat och gömt på ett annat ställe, ha ha ha. Mariana, Annki, Anders, Madeleine och Daniel hade jobbat febrilt med detta projekt dag som natt och detta var deras födelsedagspresent till Lars men jag blev lika glad som Lars naturligtvis!
Det blev så otroligt fint och jag blir så rörd......."snyft".......tänk vilken fin present att få och vilket roligt påhitt! De hade tydligen haft väldigt roligt tillsammans här under tiden också, medan vi fikade så berättade de om alla sina bravader.
Mattan förresten, den jag köpte till Mariana, när jag gav den till henne så sa hon: Förlåt, nu har jag lurat er att köpa en matta till er själv, och så sprang hon nerför källartrappan med mattan och lade den i gången där nere! ha ha ha, den blev jättefin på vårt golv!
Ja så slutade denna födelsedagsresa!
På återseende gott folk!
Lämna ett fotspår
Trackback
