Rese-berättelse!
Hej kära vänner!
Ni som har hängt med och läst min blogg vet ju att Madeleine och jag har varit i Alanya i Turkiet i en vecka.
Nu tänkte jag skriva lite om vår underbara semestervecka.
Resan dit tog lång tid p.g.a förseningar så vi var inte framme på hotellet förrän klockan 4 på morgonen, då var vi ordentligt trötta.
Vi fick det perfekta läget av rummet, det låg i samma byggnad som receptionen, butiken och där Vings personal höll till om man undrade något.
MEN........alldeles utanför vår balkong fanns en skola där de fick lära sig att be och på taket på den byggnaden fanns två enorma högtalare.......... det gick alltså inte att undgå att höra deras böneutrop 5 gånger om dagen!
Allt var perfekt, som ett paradis!
Hotellområdet hade stora grönområden med fruktträdgårdar.
Det fanns tre olika bad-pooler, så det var aldrig trångt att bada och det fanns alltid solsängar att tillgå.
Det var ett kort gångavstånd till havet. I havet var det 30 grader varmt, det vara varmare i havet än det var i poolerna!
Hela veckan hade vi mellan 37 och 40 grader varmt i luften.
Miljön var fantastisk, jag bara älskade palmerna och bergen och alla underbara blommor och buskar var som en fröjd för ögat!
Man såg kameler lite överallt som var klädda i vackra tygstycken och smycken, men jag tyckte faktiskt lite synd om kamelerna för det var ju så varmt!
Och så har vi då människorna som bodde där, turkarna, jag bara älskade dem!
Vilka trevliga och gästvänliga människor.
Varje kväll hade de buffé och show utomhus på hotellet, vi var med och såg alla showerna men åt endast 2 gånger på hotellet, resten av kvällarna begav vi oss ut på egen hand och åt.
Man blev så glad av att gå på restaurang, de som jobbade där både spexade, busade och showade, de var så roliga. De rockade loss till musiken och rätt var det var så kunde de rycka upp en gäst för att dansa, Madeleine blev så klart uppryckt.
Madeleine och jag sa till varandra att herregud vad de ska tycka att det är stelt på våra restauranger här hemma i Sverige.
De var mindre roliga när man skulle handla, jösses, det var en pärs!
De var som plåstrade på Madeleine hela tiden, jag blev erbjuden både en butik och kameler för henne, ha ha, men jag tackade nej! ha ha
Vi träffade också trevliga människor som ville ta med oss ut på utflykter, men det vågade vi inte eftersom man inte kände dem, men Madeleine har bytt mailadress med två av dem.
En av dem var delägare i båten som vi åkte på båt-tur med, han var jättetrevlig och hjälpsam, Madeleine blev nämligen så sjösjuk så hon blev liggandes på en brits i skuggan. Båtturen tog ca 5-6 timmar och jag kunde inte vika av från hennes sida på hela tiden, jag måsta finnas till hands i fall att......., alla var nämligen inte lika försiktig utan mer gåpåig!
Vi blev även bjuden av honom att deltaga i att Ramadan var slut, en familjefest med mycket mat och gåvor, vi förstod att det var väldigt stort och en ära att bli bjuden på det, men vi tackade ändå nej till det.
Vi har handlat jättemycket, jag har köpt både märkeströjor, klänningar, smycken och två guldringar.
En kväll på hotellet så hade Panda leather modeshow, vi vann på en lott, så dagen efter kom de och hämtade oss på hotellet och skjutsade oss till butiken. Där fick Madeleine välja en gåva och så fick vi handla kläder till inköpspris och 25% rabatt på det. Jag köpte en jättefin skinnjacka, jag är så supernöjd!
Sedan skjutsade de oss tillbaka till hotellet igen.
I Oba centrum kände folk igen oss, helt otroligt! De hojtade och vinkade till oss om vi hade varit i deras butik innan.
Det var också väldigt viktigt för dem att fråga om släktskapet, det var riktigt kul! För jag kände mig så ung och vacker, ha ha, för flera trodde helt enkelt inte på att jag var Madeleines mamma! De trodde att vi var systrar!
De sa att jag absolut inte kunde vara äldre än 33 år, "stolt", ha ha.
Jag spände ögonen i Madeleine och sa att hon absolut inte fick avslöja min ålder, man måste väl få passa på och njuta av att höra att man ser ung ut!
Nåväl, nu är man tillbaka till Sverige och verkligheten igen!
Här hade verkligen blivit höst på denna vecka vi varit borta.
Jag har blivit förkyld och har så ont i luftrören, jag har dock jobbat ändå, nu ska jag bara jobba en dag till och sedan är jag ledig fredag, lördag och söndag.
I alla fall så är jag så otroligt glad och lycklig åt att jag har kunnat göra denna resa med Madeleine!
Jag ska lägga upp kort på bdb så fort som möjligt men än så länge får ni nöja er med detta kort på mig och Madeleine!

På återseende!
Ni som har hängt med och läst min blogg vet ju att Madeleine och jag har varit i Alanya i Turkiet i en vecka.
Nu tänkte jag skriva lite om vår underbara semestervecka.
Resan dit tog lång tid p.g.a förseningar så vi var inte framme på hotellet förrän klockan 4 på morgonen, då var vi ordentligt trötta.
Vi fick det perfekta läget av rummet, det låg i samma byggnad som receptionen, butiken och där Vings personal höll till om man undrade något.
MEN........alldeles utanför vår balkong fanns en skola där de fick lära sig att be och på taket på den byggnaden fanns två enorma högtalare.......... det gick alltså inte att undgå att höra deras böneutrop 5 gånger om dagen!
Allt var perfekt, som ett paradis!
Hotellområdet hade stora grönområden med fruktträdgårdar.
Det fanns tre olika bad-pooler, så det var aldrig trångt att bada och det fanns alltid solsängar att tillgå.
Det var ett kort gångavstånd till havet. I havet var det 30 grader varmt, det vara varmare i havet än det var i poolerna!
Hela veckan hade vi mellan 37 och 40 grader varmt i luften.
Miljön var fantastisk, jag bara älskade palmerna och bergen och alla underbara blommor och buskar var som en fröjd för ögat!
Man såg kameler lite överallt som var klädda i vackra tygstycken och smycken, men jag tyckte faktiskt lite synd om kamelerna för det var ju så varmt!
Och så har vi då människorna som bodde där, turkarna, jag bara älskade dem!
Vilka trevliga och gästvänliga människor.
Varje kväll hade de buffé och show utomhus på hotellet, vi var med och såg alla showerna men åt endast 2 gånger på hotellet, resten av kvällarna begav vi oss ut på egen hand och åt.
Man blev så glad av att gå på restaurang, de som jobbade där både spexade, busade och showade, de var så roliga. De rockade loss till musiken och rätt var det var så kunde de rycka upp en gäst för att dansa, Madeleine blev så klart uppryckt.
Madeleine och jag sa till varandra att herregud vad de ska tycka att det är stelt på våra restauranger här hemma i Sverige.
De var mindre roliga när man skulle handla, jösses, det var en pärs!
De var som plåstrade på Madeleine hela tiden, jag blev erbjuden både en butik och kameler för henne, ha ha, men jag tackade nej! ha ha
Vi träffade också trevliga människor som ville ta med oss ut på utflykter, men det vågade vi inte eftersom man inte kände dem, men Madeleine har bytt mailadress med två av dem.
En av dem var delägare i båten som vi åkte på båt-tur med, han var jättetrevlig och hjälpsam, Madeleine blev nämligen så sjösjuk så hon blev liggandes på en brits i skuggan. Båtturen tog ca 5-6 timmar och jag kunde inte vika av från hennes sida på hela tiden, jag måsta finnas till hands i fall att......., alla var nämligen inte lika försiktig utan mer gåpåig!
Vi blev även bjuden av honom att deltaga i att Ramadan var slut, en familjefest med mycket mat och gåvor, vi förstod att det var väldigt stort och en ära att bli bjuden på det, men vi tackade ändå nej till det.
Vi har handlat jättemycket, jag har köpt både märkeströjor, klänningar, smycken och två guldringar.
En kväll på hotellet så hade Panda leather modeshow, vi vann på en lott, så dagen efter kom de och hämtade oss på hotellet och skjutsade oss till butiken. Där fick Madeleine välja en gåva och så fick vi handla kläder till inköpspris och 25% rabatt på det. Jag köpte en jättefin skinnjacka, jag är så supernöjd!
Sedan skjutsade de oss tillbaka till hotellet igen.
I Oba centrum kände folk igen oss, helt otroligt! De hojtade och vinkade till oss om vi hade varit i deras butik innan.
Det var också väldigt viktigt för dem att fråga om släktskapet, det var riktigt kul! För jag kände mig så ung och vacker, ha ha, för flera trodde helt enkelt inte på att jag var Madeleines mamma! De trodde att vi var systrar!
De sa att jag absolut inte kunde vara äldre än 33 år, "stolt", ha ha.
Jag spände ögonen i Madeleine och sa att hon absolut inte fick avslöja min ålder, man måste väl få passa på och njuta av att höra att man ser ung ut!
Nåväl, nu är man tillbaka till Sverige och verkligheten igen!
Här hade verkligen blivit höst på denna vecka vi varit borta.
Jag har blivit förkyld och har så ont i luftrören, jag har dock jobbat ändå, nu ska jag bara jobba en dag till och sedan är jag ledig fredag, lördag och söndag.
I alla fall så är jag så otroligt glad och lycklig åt att jag har kunnat göra denna resa med Madeleine!
Jag ska lägga upp kort på bdb så fort som möjligt men än så länge får ni nöja er med detta kort på mig och Madeleine!

På återseende!
Lämna ett fotspår
Postat av: Madeleine
Oba centrum hette det :)
Trackback