Inatt vaknade jag av gallkänning igen (eller vad det nu är), det var inte lika kraftigt anfall som förra gången men tillräckligt med smärta för att hålla mig vaken och det var svårt att vara still.
Jag fick ett råd av Inger att när krampen sätter igång så brukar hon dricka en klunk med vatten så brukar det släppa, så det provade jag men det hjälpte inte. Men däremot när jag ställde mig upp och försökte sträcka upp ryggen så fick jag rapa, och gud i himmelen vad skönt! Så här hålla jag på, jag låg, jag satt, jag stog och jag rapade.  Samtidigt så är jag ju förkyld så jag fick ju hålla på och snyta mig också däremellan.
Och Stackars Lars har ju fått nackspärr, så varje gång han försökte ändra sovställning så ojade han sig av smärta.
Ja, herregud vilken natt! När klockan var halv 3 så tog jag medicinen som jag blivit ordinerad och efter ca 20 minuter så var krampen borta!  Och jag somnade till sist!

Idag mår jag mycket bättre, ingen kramp och det börjar lossna i näsan, sköööönt!
Nu ska jag ta och försöka äta frukost, jag blir alltid rädd för att äta sedan jag har haft ett sånt här anfall,
men men.....  "äta bör man annars dör man"!

På återseende!