Inatt har jag sovit som en stock men Lars sa att det inte verkade som om jag hade sovit bra för jag hade farit runt och låtit mest hela natten, hmm låter som om jag har sovit oroligt. Jag kände mig i alla fall utvilad när jag klev upp och det är huvudsaken. Lars hade också sovit bra för den delen.

I alla fall så kändes det så rofyllt och skönt och framförallt VANLIGT igen nu när Lars är hemma. Men den lyckan varade inte länge..........
Det finns ett talessätt som säger att en olycka kommer sällan ensam, och så blev det nu.
När jag precis hade kommit ur duschen och fått på mig kläderna så ringde mamma och berättade att Rune hade fått åka iväg med ambulans direkt till Hudiksvall,  han hade tuppat av medans  han körde långtradaren och hamnat i diket. Han hade tydligen känt som ett "håll" på vänster sida av magen så han hade saktat in för att stanna vid vägkanten men sedan hade han tuppat av och vaknat av att han stod i diket. 
Som tur var så hade han ingen last på för då hade ju hela skiten kunnat vält. Det vågar man inte ens tänka på.
(På Radion sa de att den var lastad men så var det inte, de sa även att 84:an skulle bli avstängd en längre tid under bärgningen men de fick upp den på en gång).
Mamma berättade att Rune bara hade en puls på 37 slag/minut men det visades inget på EKG som de kollade i ambulansen.
Herregud vad orolig jag blev, i samma veva så plingade det på dörren och det var snickaren som kom, NÄMEN TOPPEN TOPPEN! Så som jag har tjatat om detta kök och så som jag har längtat efter en snickare och nu när han äntligen kom så kändes allt så kaotiskt!

I alla fall för att avrunda denna historia så hittar de som tur är inget fel på Rune, men han måste stanna kvar för observation i Hudiksvall tills i morgon på grund av den låga pulsen.
Men jag sa till mamma att han kanske har så låg puls, han rör ju på sig jämt: skidåkning, springer, orienterar, cyklar m.m, han har ju otroligt bra fysik. Rune visste inte själv heller vad han brukar ha i vilopuls.

Ja, detta var min lediga dag!
Mitt på dagen frågade jag Lars om han orkade och kunde tänka sig att åka in på Ljusdal och äta mat och det ville han. Jag kände att jag bara ville komma hemifrån ett tag så vi åkte in på Signalen och käkade naccos-buffé, riktigt gott var det.
Sedan åkte vi till Delins och handlade men det vart lite för mycket "uppe och gå" för Lars så vi fick åka hem så att han fick ta mer medicin.

Nu ska jag ta mig en tupplur och så tror jag att jag ska be till de högre makterna.........
be om att få ett lugnt, harmoniskt och normalt liv! Är det för mycket begärt eller?!
Om inte så sitter nog jag snart i ett hörn och spelar på läppen och säger ko-ko.

På återseende!