Idag har jag jobbat från kl 7 på morgonen till kl 22 nu ikväll! Ett riktigt hästpass!
När jag kom hem så lyste adventsgranen så fint och så hade Lars tänt belysningen ute på altan också. Fint.
När jag skulle kliva ur bilen för att gå in så knöt det sig i magen för Lars hade redan berättat för mig att inga hantverkare hade varit hos oss idag.
Vi måste vara sveriges mest bortglömda kunder just nu, det är så fruktansvärt trist.
När Tomas var hem till oss den 15 November så skulle det endast ta drygt 1 vecka till så skulle köket vara klart..... det var ju därför jag tog ledigt i onsdags den 25 November..... till ingen nytta, IGEN!
Nu har jag fixat så att jag är ledig imorgon och på onsdag och torsdag, inte heller den här gången kommer vi att kunna flytta in i köket.
Min tid är väl också värt någonting? Hur många dagar ska jag behöva slösa bort?
Ledsen, besviken, förolämpad, stressad, ja det finns många ord som kan beskriva hur jag känner och mår just nu. Är man inte värd mer som kund liksom?

Nu är vi i alla fall inne på den 8:e veckan, jag vågar inte längre hoppas och tro någonting!