Less....
Idag så har jag jobbat, men det är såå svårt att hålla fokus på det man ska på grund av att inte köket är klart här hemma. Så jag ringde till Tomas och berättade att ingen har varit hos oss och jobbat de här dagarna, han svarade att han trodde att någon som hette Clas som är elektriker hade varit hos oss. Han skulle ringa och kolla upp det och så skulle han återkomma till mig........ tror ni att han hörde av sig? Nej!
Alltså vi verkar helt och hållet vara i klorna på hantverkare som inte verkar finnas eller ha tid med oss, och det är absolut inte på våra villkor. Det känns fruktansvärt obehagligt och otryggt måste jag säga.
Både jag och Lars vrider och vänder oss på nätterna för att vi inte kan sova, och vi undrar: Vad fan ska vi göra? Det är vårt hus, vårt hem, det var våran alldeles egen dröm om ett nytt kök och det är våra pengar, och framförallt..... det är vi som ska betala!
Men hur kan man behandla kunder så här och sedan ta betalt? Vi har varit utan kök i 9 veckor!
I morgon ska vi ha en träff hemma hos oss angående golvet som ska rivas upp igen, vi ska gemensamt utforma ett "kontrakt" som vi förhoppningsvis ska vara överens om.
Men om vi inte kommer överens så har vi förberett oss genom att ha kontaktat konsumentrådgivaren och andra fackmän för att få hjälp och råd hur man sedan går vidare. Det känns otroligt skönt, men det är ju så förbaskat jobbigt och det tar ju så otroligt mycket tid.
Jag är så oerhört glad att jag har fört dagbok och dokumenterat med flera kort varenda dag. Det gjorde jag till en början som en kul grej för att se hur köket växte fram och det är en väldans tur att jag har gjort det.
Men det är ju OM vi inte kommer överens. Nu både hoppas jag och tror att vi SKA komma överens för annars vet jag då inte..... då tappar jag tron på medmänskligheten!
Vi ska nu för första gången få träffa ägaren till fiman, och vad vi har hört så månar han om sina kunder och vill att de ska vara nöjd, så det låter ju bra, men men, det vet vi inte förrän efter vårt möte i morgon!
Snälla, hjälp till med att hålla tummarna för oss i morgon!
Nu ska jag gå och lägga mig och lösa lite korsord så att jag kan släppa tankarna på köket.
Alltså vi verkar helt och hållet vara i klorna på hantverkare som inte verkar finnas eller ha tid med oss, och det är absolut inte på våra villkor. Det känns fruktansvärt obehagligt och otryggt måste jag säga.
Både jag och Lars vrider och vänder oss på nätterna för att vi inte kan sova, och vi undrar: Vad fan ska vi göra? Det är vårt hus, vårt hem, det var våran alldeles egen dröm om ett nytt kök och det är våra pengar, och framförallt..... det är vi som ska betala!
Men hur kan man behandla kunder så här och sedan ta betalt? Vi har varit utan kök i 9 veckor!
I morgon ska vi ha en träff hemma hos oss angående golvet som ska rivas upp igen, vi ska gemensamt utforma ett "kontrakt" som vi förhoppningsvis ska vara överens om.
Men om vi inte kommer överens så har vi förberett oss genom att ha kontaktat konsumentrådgivaren och andra fackmän för att få hjälp och råd hur man sedan går vidare. Det känns otroligt skönt, men det är ju så förbaskat jobbigt och det tar ju så otroligt mycket tid.
Jag är så oerhört glad att jag har fört dagbok och dokumenterat med flera kort varenda dag. Det gjorde jag till en början som en kul grej för att se hur köket växte fram och det är en väldans tur att jag har gjort det.
Men det är ju OM vi inte kommer överens. Nu både hoppas jag och tror att vi SKA komma överens för annars vet jag då inte..... då tappar jag tron på medmänskligheten!
Vi ska nu för första gången få träffa ägaren till fiman, och vad vi har hört så månar han om sina kunder och vill att de ska vara nöjd, så det låter ju bra, men men, det vet vi inte förrän efter vårt möte i morgon!
Snälla, hjälp till med att hålla tummarna för oss i morgon!
Nu ska jag gå och lägga mig och lösa lite korsord så att jag kan släppa tankarna på köket.
Lämna ett fotspår
Postat av: Pernilla
Jag hoppas att ni har kommit fram till något bra idag.
Mina tankar har varit hos er hela denna dag och man har funderat på hur det gick.
Sköt om er!
Trackback